I Provinsen

Text

Elvira vad är det, har någonting hänt?
Som du skrattar och ler
är det turen Elvira, som äntligen vänt?
Eller någonting annat du ser
där du sitter på bryggan barfota, solbränd
och havet blänker som flytande tenn
Sju blomster i håret, en smällkaramell
Du är vackrast i världen ikväll

Är det honom du tänker på
han igår som du följde med hem?
Han som klippte en lock ur ditt regnvåta hår
och visade dig stjärnhimlen
En som äntligen talade ett språk du förstod,
han som talade fram dig
tills du blev tydliggjord
Som sa: lev som du vill
men lev som du lär
och Elvira, nu är du kär

Men titta mot väster, nu går solen i moln
Det blåser upp Elvira, så gå därifrån
Längs stranden tills du kommer i lä
bortom klitterna, piren och ljunghedarna
Och Elvira, var vaksam med känsliga män
de älskar för stunden, men ångrar sig sen
och en kvinna som du brinner så lätt
och det tar år innan glöden är släckt

Men Elvira vad gör du, du dansar ju nu
genom regnet in mot stan
och hoppar i vattenpölarna, lycklig som ett barn
Snart faller löven och hösten är här
och du har rätt Elvira, man skall ge sig hän
åt kärleken vilken form den än tar
och om den blott varar ett par dar,
om den blott varar ett par dar,
om den blott varar ett par dar…