release: 2010
Bolag: Warner Music
Nattbok
En man plockar upp en lifterska en kall vinternatt. Det är något märkligt med henne, hon beter sig som om de känner varandra sedan tidigare. Det gör de också, fast mannen verkar ha glömt allt som hänt. Det är två döda vi får följa. På väg i bilen mot ”den stora bron” där de kört av vägen och omkommit en vinternatt för länge sedan.
Jag är mycket nöjd med drivet och melodin i den här låten, och sorgen och tomheten den förmedlar. Musikaliskt tycker jag själv att den låter lite grand som en korsning av ”Year of the cat” med Al Stewart, och någonting av Chris Rea. Ola Gustavsson spelar fantastisk gitarr här, med ett helt eget sound och temperament. Någon kommer säkert att associera till Knopfler, men jag tycker att det är långt från soundet av hans vita strata. Däremot kanske Christer Janssons trumlir påminner lite om vad Pick Whiters gjorde på Dire Straits första album.
Text
Jag såg henne liksom i motljus, hon hade månen i sin rygg där hon stod
väntande vid vägkanten, det var vinter, mitt i en skog
Jag stannade och frågade var hon skulle, hon sa: vart som helst där det finns lite hopp jag vet vad jag söker, det är samtidigt nära, och ändå långt långt bort
Hon klev in, hon kysste mig på kinden, jag tänkte: här är ödet på besök
jag såg ut genom rutan på väggen av mörker, och mattan av snö
Hon sa vi behöver ingen karta, allt går i cirklar tills vi hittar fram
följ bara vägen västerut, dit ljuset en gång försvann
Vi körde genom natten, genom gnistregn av tid,
mina fingrar mot ratten var allt jag hade fäste i
Hon sa: det finns en plats någonstans bortom den stora bron
där upphör all gravitation
Jag minns inte hur länge vi körde, jag kan inte längre minnas allt vi sa
men jag visste att jag sett henne nånstans förut, jag våga inte fråga var
Hon sa: det är saker du bör veta, det finns saker som du måste förstå
du känner ingen smärta, ingen sorg, det är något konstigt med oss två
Och natten när du plockade upp mig, den där natten för mycket länge sen
när jag kysste dig på kinden, och sa mitt namn, minns du vad som hände sen?
Du körde alldeles för fort genom mörkret, men vi var unga, du fick mig att le, och när bron närma sig i snöfallet, visste jag redan vad som skulle ske
Vi körde genom natten, genom gnistregn av tid…
Vi hade kört den här vägen förut, och vi ska göra det om och om igen och igen, varje natt när snön faller, tills Gud visar oss vägen hem
Vi körde genom natten…
Till Toppen på sidan