2000 mil, 400 nätter

Text

Privjet Katja, det är jag,
en taxi väntar vid din dörr,
jag har en flaska vodka Moskovskaja
en gitarr och en picknickkorg
Jag har en blomma i mitt knapphål
och ett utmärkt humör,
och för kärleken drar jag en lans,
för du är, svaren Katja på frågorna,
jag knappt visste fanns
Och vår vinter, har varit lång, ’
men jag har skrivit en kärlekssång,
och den är din Katja, krasavitsa,
du vackraste kvinna i Berlin

Så skynda dig, klä på dig och kom ner,
du ska få allt du vill ha,
blommorna som knoppas i Tiergarten,
och all kärlek mellan här och Moskva
Och kulhålen i väggarna, och skyskraporna
och tv-tornets blinkande mast,
för Berlin gör ingen skillnad på tiggarna
och miljonärerna vid Potsdammerplatz,
Och och se himlen, vilket ljus
Katja knäpp nu upp din blus,
för jag vill dricka dig som nattvardsvin,
min ryska drottning av Berlin

Lalalaj…

Men Katjuscha lova mig en sak,
om du ska lämna mig, lämna mig med stil,
för kärleken är en ytterst allvarlig sak,
med gift preparerar den sin pil,
och jag är bränd, det är sant, ’
som ett gammalt tomtebloss
efter alla döda lopp,
så skratta inte Katja, be en bön,
nu när ödet har pekat på oss.
Och vet du endera dan,
ska jag skriva en kärleksroman
och den blir din, Katja, krasavitsa,
min ryska drottning av Berlin

Lalalaj…

Men Katjuscha lägg armen om min hals
och vet du, sent ikväll,
på en bakgårdsbar vid Kollwitzplatz,
spelar ett zigenarkapell,
om jag bekämpar mina demoner
och inte ställer dina känslor schack matt,
kan du tänka dig att älska mig då,
på allvar en enda natt,
så Katjuscha sätt nu fart,
och du skrattar så underbart,
och blir du min Katja, krasavitsa,
är jag den lyckligaste mannen i Berlin!

Lalalaj…