release: 2003
Bolag: Bonnier Music

2000 mil, 400 nätter

Ballad om ett mord

En obehaglig låt att skriva, bygger på mardrömmar jag brukar ha ibland, där sådana här brutala saker inträffar. Jag gillar det monotona i formen, bara två ackord i de långa verserna (kanske med Dylans ”Hurricane” som omedveten förebild). Hur ett lyckligt liv på ett ögonblick kan gå i bitar, många människor kan vittna om den saken, Sjukdom, död, våld, någon måste sjunga om saken även på svenska. En hel den fans gillar den här låten, och många ev dem är kvinnor; vad det nu kan betyda. Sen finns det en märklig knorr på slutet, där vi plötsligt förstår berättarperspektivet; det är en kvinna som återberättar historien för en man på en restaurang; det är deras andra dejt, mannen inser att något inte stämmer mellan dem, han beslutar sig för att bryta. Känner kvinnan till något om mordet? Eller möjligen mannen, är det därför han blir så obehaglig till mods? Mysteriet tätnar.


Text

En kväll i december, en man på väg hem
han körde genom skogen i mörkret, de hade plogat samma kväll
snön låg i drivor vid vägkanten, men nu var himlen klar
han tänkte på sin hustru, bara några mil kvar
han hade handlat i samhället, det var fredagskväll
några ostar, vin från Rioja det var ritualen varje helg
han hade arbetat hela veckan, försäljare i byggmaterial
resorna var tråkiga, han längtade hem
men traktamentena var bra
Han trivdes med livet, han skulle fylla trettiotvå

Han var lycklig med sin hustru,
de hade känt varann i femton år
sen dom gick i skolan tillsammans, sen dom var små
Nu bodde dom på landet i ett renoverat torp,
hon var arbetslös för tillfället men vad spelade det för roll
De hade drömmar och de hade varandra

Så såg han huset närma sig, i köksfönstret var det tänt
men när han ställde bilen i gläntan, kände han sig spänd
Han sprang upp för stigen, han såg hjulspår i snön
han kände den kalla paniken, vidöppen stod dörren
Han ropade hennes namn men ingen svarade

In i vardagsrummet, en lampa var vält
han hörde någon be till gud med en darrande stämma,
det var han själv
En kall vind gick genom huset, leriga fotspår
krossat glas på golvet, teven stod på
Han kved: åh gud, åh gud, var är det som pågår här?

In i köket, på mattan låg en kniv
uppför trappan till sovrummet,
det tog en evighet att ta sig dit
Hon låg över tröskeln, han tyckte att hon log
men så såg han såren i bröstet och överallt blod
Han tänkte: Jag drömmer och snart vaknar jag

Man hittade dem båda, två dagar därpå
hon var rentvättat och låg i sängen, med bröllpsklänningen på
och intill henne i en mörk kostym, låg hennes man
han hade tömt en burk sömntabletter,
det sägs att han höll hennes hand.
Förenade för alltid, man hittade aldrig mördaren
som försvunnit med några smycken, en klocka och tvåtusen spänn
Och all lust att leva vidare

Det var historien hon berättade för mig, redan vår andra kväll
Vi satt på en restaurang här i stan, jag lyssnade snällt
Och det var då jag insåg att det var dags att tacka för mig
jag behövde träffa andra sorters kvinnor,
hon var ingenting för mig…


Till Toppen på sidan