I Provinsen

Text

Jag vaknade plötsligt två gånger i natt,
kallsvettig, skakig för att försäkra mig att,
du låg här intill mig, precis som du ska.
Jag hade drömt nåt, jag minns inte vad.

Och det gladde mig mycket att se dig igen,
du sover så vackert i gryningen.
Jag mindes flickan för åratal sen,
när vi var små, för små att begripa:

Hur du stod där i regnet,
och svor över en våt cigarett.
Du var det vackraste jag sett,
och jag har sett mycket.
Du var kvinnan för mitt bröllopsporträtt.

Jag tände lampan och låg vaken ett tag,
det var som om jag såg allt genom glas.
Du sa nåt i sömnen, så sorgset det lät,
och det var då jag förstod att du grät.

Vi släpar alla på ett osynligt kors,
och du har alltid, alltid dolt nåt för oss.
Och då visste jag plötsligt att allt var förbi,
du hade satt kurs ut ur mitt liv.

Men jag minns dig i regnet,
hur du svor över en våt cigarett.
Du var det vackraste jag sett,
och jag har sett mycket.
Du var kvinnan för mitt bröllopsporträtt