release: 2004
Bolag: Bonnier Music
I Provinsen
Jag ger mig
Här hade Johan en idé om att trumkompet skulle vara ungefär som i Fleetwood Macs ”Black magic woman”, men jag tycker i efterhand att den hade vunnit på ett rakare komp. Låten stämmer för övrigt dåligt i formen på ett annat, mer bestickande vis: det borde ha varit två verser innan första refrängen kommer (och så gör vi den numera live), annars riskerar den att bli enahanda redan efter ett par lyssningar. Men så är det med skivinspelningar, de bästa ideerna slås man av först långt senare, när man har börjat lära känna låten på djupet efter att ha framfört den live ett antal gånger.
Text
Nog om detta nu, jag ger mig.
Händerna uppsträkta rakt framför,
jag tror att du ser mig
Fortet har fallit, jag har lagt ner mitt svärd
villkorslöst kapitulerad för den kvinna du är
Jag är genomskinlig, det finns ingenting kvar att dölja
Jag står här skadskjuten, med trasiga segel
och den vita flaggan är sträckt
Jag jag ger mig
jag ger mig
jag ger mig
Du har vunnit den här mannen, älskade – jag ger mig
Den här mannen är din ägodel – men jag ber dig
Ta vara på mig väl, jag är mer bräcklig än du tror
Det krävs omtanke och ömhet och en kärlek som är stor nog
att bära genom det man kallar livet
Och jag står här skadskjuten med slokande vingar
och ett sträckt gevär.
Och jag ger mig…
Fronten är förlorad – och jag ger mig
Ta av dina skottsäkra solglasögon – så du kan se mig
En gammal dynamitard som bara vill dig väl
med ett fem tons trotylhjärta och en brinnande själ
färdig att sprängas i bitar, om du ber mig
Och jag står här skadskjuten med trasiga segel
och den vita flaggan är sträckt.
Och jag ger mig…
Till Toppen på sidan