release: 2004
Bolag: Bonnier Music

I Provinsen

Till havet, Marie

Jag fick idén till den här låten när jag var på besök i Skogstorp utanför Falkenberg där jag är uppvuxen. Skogstorp är numera en villaförort till Falkenberg, men när jag var liten var det snarare en by med lanthandel, folkskola och levande bondgårdar om knuten. Jag reste tillbaka i tiden med den här sången kan man säga, till mitten av sjuttiotalet, och somrarna i min uppväxtby. Det här är vad jag såg och upplevde, en låt om barns utsatthet och rädsla för vuxenlivet, men också om deras totala bejakelse av livet mot alla odds.


Text

Vakna Marie, det blev sommar till slut,
hämta din baddräkt och skynda dig ut
Det är tidigt, din pappa sover ännu
jag väntar vid Ica-affären tills du
är här med din blå cykel
Och strunt i vad andra tycker
jag vet att dom retas med dig
för att du träffar mig

Se, hela byn badar i ljus
lakan på tvättlinor vid varje hus
I Janssons trädgård står träden i blom,
i höst blir det äpplen, då pallar vi dom
Men se upp bakom fotbollsplanen
för där såg min brorsa den svarta damen
men var inte rädd Marie, vi ska sjunga rakt ut:
la la la la la la

Gräsklippare brummar, vattenspridare yr
under syns regnbågar i miniatyr
Och Eklund är uppe och tvättar sin bil
han är arbetslös så han har väl tid
Fast min mamma tycker
att han dricker på tok för mycket
men det är för han är ledsen sen hans fru blev sjuk

Men kom, låt oss cykla till havet Marie
Jag vet en nästan bortglömd stig
som leder till en vit vit strand
där fiskarna lägger nät ibland
Och se, hur marken ångar
och maskrosorna blommar
Det är så vackert, Marie
man vill bara sjunga rakt ut:
la la la la la la la

På parkeringen hoppar tjejerna twist
och killarna flyger med drakar, och visst
är det konstigt att dom aldrig gör nåt ihop
utom pantgömme och skeppsbrott förstås
Och Tomas i andra porten
han har sett när hans föräldrar gjort det
men det är en hemlis, Marie
– du får aldrig berätta för nån

Och i sommarkiosken där öppnar dom strax,
om du vill kan vi dela en Iglooglass
Och i huset intill bor Elisabeth
hon som sitter i rullstol du vet
fast hon är faktiskt som oss andra
Och hennes syrra Alexandra
har sagt att hon skall spara
till hennes operation: minst en miljon
la la la la la la la

Det är konstigt, men en dag blir man stor
och får tjej och moped som min storebror
Men jag vill inte tänka så långt,
det verkar så jobbigt med ansvar och sånt
och min mamma är alltid ledsen,
hon säger att det är stressen
och allt annat jobbigt som hänt
sen min pappa stack

Men kom, låt oss cykla till havet, Marie
vi struntar i dom vuxnas liv
Jag vet en vit, vit strand
där svanarna bygger bo ibland
Och hör hur cykelkedjorna rasslar
och grusvägen knastrar
Det är så vackert, Marie
man vill bara sjunga rakt ut:
la la la la la la la


Till Toppen på sidan