Klädpoker med Djävulen

Text

Hallå där Charlie, du minns väl mig,
Elvira -det är jag!
Sju år har gått sen vi träffades sist,
du har inte åldrats en dag.
Hur går det, vad gör du, vad sysslar du med?
Du var visst utomlands ett tag.
Rykten har gått, du vet hur det är
vi kommer från en liten stad.
Men sätt dig på cykeln, jag skjutsar en bit
och ser du vad himlen är vit.

Där ligger stranden och nu rodnar jag visst,
vi var med varann där en natt,
du höll mina händer och viskade nåt,
men nu minns jag bara ditt skratt.
Ja, jag vet, allt det där, det är längesen nu,
men jag tänker på det ibland,
på fåglarnas sång när morgonen kom
och jag blev ledsen sen när du försvann.
Men sitt kvar på min cykel, och håll om min arm
känn vad midsommarvinden är varm.

Åren har gått, som du ser är jag kvar,
jag mötte en man
jag föll för hans ögon och mörka röst
ni var lika du och han.
Vi flyttade samman det var vinter och kallt
ett misstag förstår jag nu.
Jag spelade högt och förlorade allt
sen försvann han precis som du.
Men tyck inte synd om mig, snart är det glömt,
och ser du vad havet är grönt.

Nu jobbar jag här på banken i stan,
och hyr i andra hand,
alla vänner har flyttat, du vet hur det är,
man ser dom på sommarn ibland.
Det är klart att jag drömmer om att resa iväg,
men alla minnen dom finns ju här,
dom stiger ur marken som en osynlig gas
och för deras skull är jag kvar.
Men oj, det gick fort, här är min port,
om du vill kan du följa med upp.

Och midsommarljuset spinner sitt nät
över Charlie och Elvira inatt,
ett fönster står öppet mot bakgården
och i luften hörs deras skratt.
Och de dansar till musiken från nattradion
och hålla varann försiktigt som glas,
och det är sant som hon säger att minnena här,
stiger ur marken som gas.
Och himlen den rodnar när jorden går runt
och Elvira är lycklig en stund.