Klädpoker med Djävulen

Bedragen kvinnas avsked

Simone de Beauvoir möter Gloria Gaynor (”I will survive”) brukar jag tänka om den här texten. Jag minns när jag spelade upp den första gången för en utomstående, min gamla vän och författarkollega Mare Kandre, hon skrattade så att hon grät, vilket smickrade mig oerhört. De vackra stråkarna som krockar mot den blodiga texten, blev ett slags signum för min låt-estetik under några år. Det var Georg Kreisler, den tyskspråkiga kabaretens grand old man, som hade hade lärt mig att allt är tillåtet i en sång, till och med de mest bestialiska mord (och det är verkligen den sjuka tragiska humorn som gör att man står ut med Kreislers bombastiska arrangemang och allt annat än sköna sång). Ungefär samtidigt kom Cave med sina Murderballads, en händelse som efteråt ser ut som en tanke. Jag måste kolla om där finns någon Kreislerkoppling nästa gång jag träffar Blixa B. i Berlin.