Klädpoker med Djävulen

Text

Jag hade suttit där rätt länge i en dunkel rökig bar,
jag blev serverad av en svartmuskig, tatuerad karl
på bordet framför mig stod ett halvfullt glas med
billig whiskey

En gogoballerina uppträdde på scen
hon dansade flegmatiskt i strålkastarnas sken,
det var kring midnatt och regnet hamrade mot
fönsterblecken.

Jag tog fram min gamla Zippo och tände en Camel
när en plötslig instinkt sa mig att någonting var fel
och ur fickan på min rock drog jag opp min trogna
Smith & Wesson

Jag reste mig och sa: “Alla frys, var still!
Inte en rörelse förrän jag säger till!
Ni måste lita på mig, jag kan rädda era liv!
Ty jag…jag är privatdetektiv!”

Men jag blev utskrattad som vanligt, är du sinnessjuk? sa dom,
det här är en anständig biljardsalong!
Och ballerinan hon skrek och bartendern hotade
med polisen

Men jag samlade mig blixtsnabbt och smet ut därifrån
och tog post i en urindoftande portuppgång
och blickade ut i natten för nåt mystiskt skulle
säkert hända

Då ser jag en gubbe följa efter en tant,
en våldtäktsman säkert, en galen masturbant,
så jag fäller opp kragen på min rock
och börjar skugga

Jag smyger efter dom ljudlöst fram till en port
och sedan går allting otroligt fort.
Jag trycker upp honom mot vägen och väser
fullkomligt iskallt:

“Gubbjävel! Frys, var still!
Inte en blinkning förrän jag säger till!
Passa dig! Jag har god lust att förkorta ditt usla liv!
Du skall veta…jag är privatdetektiv!”

Det var mitt andra stora misstag denna tröstlösa natt,
dom hade just firat av sin fyrtionde bröllopsnatt
Gubben han fick hjärtflimmer och tanten… hon kissade
ner sig

Men det föranledde mig att ta upp mitt yrkesliv
till en kritisk granskning, som jag tror är objektiv,
och resultatet av min tankemöda är inte särskilt
munter:

Nej, det är på tok för mycket kaffe, tobak och sprit,
en katastrof är min lever och inte fan blir man rik
och ena dan skall man skugga tjocke prostens fru
vad gör hon hemma hos klockarn varje måndag klockan sju?

Eller snoka i någon unken politisk skandal
men mest är det en massa jävla trista rutinuppdrag,
och i dragiga portgångar drar man på sig bronkit
och i svinkalla bilar reumatism och kolik!

Och fröken Janssons lilla pudel har rymt med någon katt
och någon överklasskärring har förlagt sin gamla hatt
och en ficklampa blinkar i natten klockan tre
säkert nåt slags kod, men vad fan betyder det?

Och aldrig någon biljakt och bara olösta fall
det är ett under att min självkänsla ännu står pall
och rutten andedräkt och magsår och tics och problem,
jag är på väg att bryta samman, jag orkar inte mer!

Så imorgon skall jag stanna hemma och ligga still
på min säng och göra precis vad jag vill.
Kanske leka med min radiostyrda bil?
För det här är inget mänskovärdigt liv:
att slå sig fram som privatdetektiv!
Att slå sig fram som privatdetektiv.