release: 2007
Bolag: Bonnier Music

Livet

Kreuzberg SO

Efter att jag skrivit en låt om Stockholm, och eftersom plattan är ett slags konceptalbum om några avgörande år i mitt liv, var det naturligt att återvända till Berlin, för att ta avsked av mitt liv där. Det blev den här sången om att ett kort återbesök i mina gamla kvarter kring Wrangelstrasse i SO 36. Jag bodde där i början av 00-talet, under de kanske sorgligaste åren av mitt liv. Fonden är perfekt för allsköns deppande. Wrangelkiez kallas området i folkmun, Kiez betyder ungefär ”mysigt kvarter”, det borde istället heta Wrangelhölle, helvetet; jag vet inte hur det är nu, men då i början av oo-talet var det rena misären, 60% arbetslöshet, överallt total alkoholism, narkomani och utslagenhet. Jag tycker att låten beskriver stämningen rätt bra, och även mitt själstillstånd och hur jag såg på min omgivning under de där åren, trots att låten är skriven i ett efteråt-perspektiv; jag är ju på återbesök efter att livet har tagit en bättre vändning i Stockholm.


Text

Vid Wrangelstrasses ände
står en ensam gammal man
han spelar luftgitarr och sjunger:
”Die Menschen sind so kallt”
här i Kreuzberg

Och i Görlitzerparken
står ruinerna kvar
förvriden metall
efter gamla flyganfall
här i Kreuzberg
(jag längtar inte hem)

På Joachimkyrkogården
brinner osynliga ljus
det ligger rosor i ett hav
kring ETA Hoffmanns grav
här i Kreuzberg

Och nergången till Hades
finns vid Kottbusser Tor
där narkomaner bildar kö
i väntan på att dö
här i Kreuzberg
(jag längtar inte hem)

Tomma taxibilar
som halsband av ljus
och polissireners sång
från nattens alla prång
här i Kreuzberg

Och från Oranienstrasses krogar
från varje bakgård och döner grill
hörs samma sorgsna melodi
och drömmar om ett bättre liv
här i Kreuzberg
(jag längtar inte hem)

I trappan till Roses
där jag somnade ibland
står en gammal transvestit
och längtar på kredit
här i Kreuzberg

Från källarmoskeer
hörs en uråldrig bön
turkiska män
längtar alltid hem
här i Kreuzberg
(jag längtar inte hem)

För allting är bekant här
varje enskilt nederlag
varje längtan, varje dröm
och välputsad livslögn
här i Kreuzberg

Och fast jag ser min skugga
och hör ekon av mina steg
finns det ingenting kvar
av den jag en gång var
här i Kreuzberg
(jag längtar inte hem)


Till Toppen på sidan