release: 2007
Bolag: Bonnier Music

Livet

Till Mare K

Ohyggligt krävande sångtexter, eller något liknande, skrev Stefan Malmqvist i sin recension av albumet i SvD. Ja, kanske det, men åtminstone i den här låten är det ju på sin plats, eftersom hälften av texten är saxad ur Mare Kandres prosadiktsamling ”Deliria”, kanske hennes bästa bok, iallafall den som mest har berört mig. Vi var goda vänner sen slutet av åttiotalet, men sågs inte så ofta de sista åren innan hon gick bort, av skäl jag inte kan gå in på här. Hennes död skakade mig på djupet. Det märkliga är att vi på nittiotalet hade talat löst om att göra något tillsammans, musikaliskt. Mare var en fantastisk sångerska och låtskrivare (kolla klipp med Global Infantilists på youtrube!). Hon skickade kasettband med låtidéer till mig i Berlin, men det slutade med att vi sköt saken på framtiden. Vilken framtid? Det blev inget av samarbetet, men efter att hon var borta minns jag att jag tänkte; jodå Mare, vi ska visst genomföra det här på något vis. Och så tonsatte jag utvalda strofer ur Deliria, och skrev till andra själv, och formade det till en slags avskeds eller hyllningssång till den kanske största författaren i min generation.


Text

Bevara en mask åt rosen och en kyss åt de sörjande
och ge den trötta ärkeängeln hans vinge av glas
och hälsa de gamla barderna, de har väntat på dig länge
och om du träffar någon jag känner, säg att allt är bra
och fisken av trä du skrev om, har du hittat den ännu
och dronten den lille gynnaren, han finns hos dig, eller hur

Ge var och en en kruka sylt som lossat från kryptans väggar
och skänk dem dina vackra ord, de döda behöver språk
och berätta för mig i drömmen om hur det är på andra sidan
vi saknar dig och allt det märkliga du såg

Du såg pollen av liv som blåst in över gränsen vid stormigt väder
och en ängel låg utstjälpt bland soporna och blödde, med oborstat hår
och en puppa av brosk upphängd i graven, och barnens begagnade kläder
och en doft av bröd från underjorden, och ett brinnande träd i en skog

Är det sant som du skrev att de döda ägnar sig åt nattligt kräftfiske
dåsiga av sitt medhavda vin
slumrar de i natten på det utspridda höet
iförda polerade hattar och lyssnar på radio
och spelar korona nere vid sjön

Bevara en mask åt rosen och en kyss åt de sörjande
och en insjö i skogen åt månen att spegla sig i
må ditt hopp fördelas lika bland oss som är kvar här på jorden
må dina dikter leva, må du vila i frid


Till Toppen på sidan