release: 2007
Bolag: Bonnier Music

Livet

Stockholm i strålande väder

Stockholm förtjänade en rejäl rundmålning, tänkte jag när jag skrev den här låten våren och sommaren 2006, grunderna i Stockholm, och senare, själva finishen, på Gotland. Jag tänkte mig sången som en korsning mellan Bellmans Gamla stan-beskrivningar och Springsteens tidiga sjuttiotals-stads-epos där han beskriver vad han ser i NJ och på Manhattan, i stil med Does this bus stop at 82d Street eller Lost in the Flood, fantastiska låtar för övrigt som för tankarna till klassisk grekisk diktning, Odysseus irrfärder etc.

Låten hade många fler verser från början, jag rörde mig från Tranebergsbron i nordost, sakta mot Söder, med en massa stopp på vägen, men det funkade inte rent musikaliskt, låten blev för lång och enahanda, och så har jag heller inte Springsteens mästerliga melodiska variationsförmåga, och heller inte tiden och kraften för att lösa det hela med symfoniska arrangemang. Men låten blev okej i detta lite kortare format. Särskilt nöjd var jag med tvåradingen: ”jag hade ditt telefonnummer skrivet på min arm/kvällen såg ut att bli varm”.


Text

Vilken dag vilken dag för en vårpromenad
värmen hade kommit till Stockholm
man hade sommaren på känn
i varje gathörn och gränd
världen hade plötsligt fått bråttom
det var folk överallt, isarna smalt
och det blommade i tusen rabatter
det var radiobrus och bländande ljus
och överallt solande katter
Det låg någonting i luften, svårt att säga vad
om det var du som hade gjort mig nyfiken
på alla kärleksarkader och glittrande fasader
och måsarna sjöng från Nybroviken
dom sjöng: det är Stockholm i strålande väder
jag ville kasta alla mina kläder kläder

Och basiliskerna på Gamla stans kyrktorn
de ömsom log och gjorde grimaser
och en förvirrad gammal tant, lekte gatumusikant
och dansade barfota vid Tyska kyrkoplan
och jag hörde hennes sång
där jag gick genom ett prång
ner mot Västerlånggatans strömmar
av ficktjuvar, turister, storstadsstatister
och alla spirande drömmar drömmar….

Och när jag kom upp för att snappa luft
var jag redan uppe på Söder
och från Mosebacketerassen, ställde jag kompassen
mot Pelikan, gamla Pelikan
och bland rödvinspoeter och domedagsprofeter
drack jag kaffe och tänkte på dig
och att en enda droppe tid kan förändra ett liv
och att kärleken lönar sig

Men från Centralen hörde dunket från förortståg
och rika ryskor i päls köpte allting de såg
solkatter på taken, Mälarens dis
och vår samlade lycka till reapris
på Götgatan släpade sig hemlösa fram
men ljusen på Cornelis gravsten brann
jag hade ditt telefonnummer skrivet på min arm
kvällen såg ut att bli varm…

Till Toppen på sidan