Nattbok

Text

Det var hemska bilder, inget man visar för barn
jag kom att tänka på dem häromdan
pojken var tio, men han såg äldre ut
när de hittade honom, på en plats ingen letat förut

Jag är ledsen att berätta det, men det fanns inte mycket kvar
det var skuggan av en människa, efter fyrtio dar – hos demonerna

Han var på en lekplats, när ett ungt par kom förbi
en flicka skulle vittna, om hur han följt dem till en bil
hon sa att han skrattade, som om han kände de två
men hans föräldrar vädjade i teve, jag har aldrig sett människor gråta så

Jag är ledsen att berätta det, men det fanns inte mycket kvar
efter vad de gjort med honom, i fyrtio dar – demonerna

En campare fann honom, sex veckor därpå
vid en ödegård i Mecklenburg, dit ingen människa brukade gå
en smutsig presenning, över en djup grop
inget dagsljus, ingen hade hört hans rop

Och det visades bilder, jag aldrig mer vill se
på sånt man inte trodde kunde ske – demonerna

De greps i Frankfurt, man hade matchat DNA
de fanns på varje löpsedel, dom såg ut som du eller jag
kvinnan var samlad, men mannen log
man förstod att allt han rörde vid i livet, ruttnade och dog

Jag är ledsen att berätta det, men jag har inget val
allt jag såg den gången har stannat kvar – demonerna

Jag följde rättegången, så mycket jag hann
jag bodde i en annan stad på den tiden, jag var rätt illa däran
fem år har gått nu, och så mycket har hänt
jag hade tur som kom iväg i tid, min lycka har vänt
nu har jag en dotter, hon som klappar din hund
jag släpper henne aldrig ur sikte, inte ens en sekund

Och du kan kalla mig vaksam, eller paranoid
men jag har en stark känsla av att det här är deras tid
jag är ledsen att berätta det, men det var inga mänskliga kval
vad de utsatt pojken för, i fyrtio dar – demonerna