Klädpoker med Djävulen

Text

Nasdrovje bäste herre, om du bjuder på en öl
skall jag berätta en historia som nästan blev min död.
Mitt namn är Charlie Johansson och jag är skandinav
jag är på genomresa här, i Moskva.

Men i Marrakech i Afika där bodde jag ett tag
jag handlade med mattor, affärerna gick bra
bara en sak fattades, det var en brud
men alla gick i slöjor ty Allah är deras Gud.

Så det kändes ganska torrt, om man säger så
men nu fanns där ett hotell där kärlek gick att få
mot en limpa cigaretter eller ett par snygga skor
fick man löst sina grundläggande mänskliga behov.

Och en kväll fast jag skamsen, så gick jag dit,
driven av min instinkt, stärkt av lite sprit,
och där i baren stod hon, draperad i plajett,
med en guldring i sin näsa, hon var det vackraste jag sett.

Hon sa: Stå inte där och darra, Fatima är mitt namn
likt dottern till profeten – ärad vare han!
Och vill du veta mera, så går vi härifrån,
jag har ett ställe här om hörnet, mitt eget “chambre de bonne”

Och jag som alltid skrattat åt människor som sagt
att dom tror på kärleken vid första ögonkast
men som förhäxad var jag, jag ragglade och rös.
och marken börja skälva och fullmånen den lös.

Längst inne i medinan, i denna labyrint,
låg hennes lilla kyffe och i fönstret var det tänt.
Där fanns piskor, där fanns kedjor, gummikläder, en pistol
och längst in i hörnet stod en elektrisk stol.

Du kanske vill ha smisk? sa hon, Har du varit stygg?
För helvete sa jag, du kan vara trygg
för jag är kär i dig Fatima och om det inte är till besvär,
så vill jag ha dig naken, precis som du är.

Så jag slet av mig alla kläder och hon släckte alla ljus
jag suckade av kättja ty jag var som i ett rus,
och jag ropa hennes namn, men ingen kvinna kom,
och då tände jag i taket, och gissa vad jag fann?

Jo, den bitchen hon var borta, mina pengar likaså,
byxorna, plånboken, kalsongerna också,
men hon hade glömt sin väska och med den som camouflage
sprang jag ut i gränden, jag var vild och desperat.

Det var kring Ramadan och medinan full med folk
beduiner och kameler, beslöjat kvinnofolk
och när dom såg mig naken, då löpte dom amok
och börja kasta stenar och puckla på mig kropp.

Min sista stund är kommen, jag var övertygad då
men om jag skulle dö var det med kalsingarna på
så jag vevade och slogs, ja, jag hävde upp ett tjut
tills det kom ett par poliser och tumultet fick ett slut.

“Vad har du där i väskan?” sa dom, “öppna för visit!”
och där i innerfacket, ja, där låg ett kilo kif
och innan jag hann fatta nåt så satt jag i en cell,
ja, herregud i himlen vilken ödesdiger kväll.

Bland mördare och tjuvar, pedofiler och patrask,
det var det värsta jag har upplevt till denna datos dags,
där satt jag i ett år tills jag mutade mig ut,
en tatuering rikare, i friheten till slut.

Ja, säga vad man vill om ett syndigt leverne,
en sak är säker, det är allmänbildande,
så håll i dina kalsingar och undvik äventyr
ty handtrallor är gratis, men kärleken är dyr.