release: 1996
Bolag: Twin Music

Klädpoker med Djävulen

Klädpoker med Djävulen

Den första låt jag skrev i ett slags modern berättande kabaretstil på hösten 1992 i Köpenhamn, och den som ett par år senare, när jag flyttat till Berlin, hamnade på det lilla skivbolaget Twin Musics skrivbord, och renderade mig ett skivkontrakt. Den fick såsmåningom också ge namn åt mitt debutalbum. Från början var det tänkt att plattan skulle heta ”Berlin”, men jag (och Bosse Persson på Twin Music) var rädd att det skulle krocka med Lou Reeds berömda verk från 1973 och ge fel asociationer, i efterhand tror jag att det var fel beslut. Plattan hade gjorts mer rättvisa under titeln ”Berlin” (där de flesta av låtarna är skrivna, med influenser från Berlinkabareten, från Weill, Holländer, Ebinger, bla bla bla…över Georg Kreisler…bla bla…fram till moderna artister som Tim Fischer) som bättre representerar dess innehåll. Hursomhelst, ungefär samtidigt som jag skrev låten, på Ameikavej, Vesterbro, i Köpenhamn, där jag bodde med min dåvarande fru hade jag börjat skissa på en modern ”gotisk” roman med liknande teman: djävulen, hasardspel och evigt liv, det som skulle bli ”Dokument rörande spelaren Rubashov” Kp, som jag skrev på en halv eftermiddag blev liksom en liten testballong, innan jag senare på allvar satte igång med ”Rubashov”


Text

På nyårsnatten 1925,
spelade jag poker med djävulen
jag hade hamnat vid ruinens brant,
jag var den värsta spelaren i helsingland
min fru hon hade stuckit, ungarna dom svalt,
allt dom fick att äta det var möglig palt
så jag gick till kloka gubben här i byn
och sa: jag orkar inte mera

Av gubben fick jag då en djävulsmanual
med instruktioner om hur man får tag
på djävulen och med denna gick jag hem
och började seansen
Jag läste ramsor, brände hårstrån,
åt en spindel, pissa i min bibel.
och precis när jag givit opp
då börja det att lukta svavel

Och i ett rökmoln så stod han där,
med svansen mellan bena.
Han stank av grillkol och härsket ägg,
som en gammal hyena
Med gisten bockfot, ruttna tänder,
sot i skägget, löjliga små horn,
han var väl cirka en och tio lång
med håret kammat i en bena

Han sa: vad menar du din stora skit,
med att kalla hit mig vid denna tid,
klockan är för fan över två,
och vi har nyårsfest där nere
med stora eldar och raketer,
vacker allsång, då kallar du på mig
och vill du ner så ta en nummerlapp
för vi har faktiskt fullbelagt!

Men snälla djävulen, så sade jag,
jag har förlorat allting som jag har
och ryktesvägen har jag hört,
att du gärna spelar poker.
Och om du sätter evigt liv i potten,
guld och kvinnor, allt jag pekar på,
och dessutom dina kläder
då spelar jag om själen

Men på klädpoker är jag vass som fan,
jag har helt enkelt ingen överman
och man spelar inte om sin kristna själ
utan några ess i ärmen
så jag tog fram min märkta lek,
kuperade och tog hem vartenda spel
på detta var han inte vaken
och till slut så satt han där naken

Du tror att du är smart, sa djävulen,
för att jag sitter här i bara mässingen
men som Promotheus skall du få ett straff,
för att du lekt med elden:
Guld och gröna skogar
det skall jag ge dig
makt och ära, kvinnor likaså
men en sak måste du förstå, jag tar din själ ändå

Vid alla tusen jävlar tänkte jag,
nu är goda råd dyra
och en flaska hembränt hämtade jag
och sa: vi måste fira!
Och djävulen han log och tog emot sitt glas
och inom kort så var han packad som ett as
för är det nånting som han inte tål
ja då är det alkohol

Och när han låg där på mitt golv och sov,
då gick jag till min hustrus garderob
och klädde på honom en negligé
och en sidenbehå
Ja, herregud det var en syn
med djävulen i kvinnokläder här i byn
och läppstift och mascara
och så tog jag fram min kamera

Och nästa morgon när han vakna opp,
då hade jag framkallat dessa kort
Och när han såg dom skrek han högt:
herregud mitt rykte!
Du kan få dem, sade jag,
men negativen dom behåller jag
som säkerheten det förstår du väl
så att du inte tar min kristna själ

Ja, jag tackar gud och min gömda äss,
för jag har inte sett till honom sen dess,
nu njuter jag av ett evigt liv,
och en karriär som bankir
Men kvintessensen av anekdoten är att vara kall och
aldrig bliva skrämd
och skall du spela kort med djävluen
ställ alltid fram en flaska hembränt


Till Toppen på sidan